”På varje ställe där en mänska har gått finns ett minne av henne. Det är osynligt för de flesta, men för dem som känner och älskar dendär mänskan är det en alldeles tydlig bild som de ser framför sej varje gång de går förbi. Så länge de älskade människorna finns kvar så finns också bilden kvar, också när hon som gått råkat dö. Det är därför det ibland stiger en plötsligt värme från gatan där vi går. Det är minnet av alla andra människor som gått där och älskat och hatat och hoppats och plågats. Kom ihåg det, snälla Henriette: så länge nån minns oss med värme så bär gatorna våra namn”.
Ivar till Henriette i Kjell Westös "Där vi en gång gått".