Stambyte från helvetet

Idag brast det. Inget vatten på morgonen och ingen förvarning om att vattnet skulle vara avstängt, damm och skrot i den lilla gång som leder från vårt vardagsrum/lekrum/sovrum till köket och inga arbetare syns till. Jag drog kläderna på mig och gick ner genom dammolnet till trappa till källaren och vräste och fräste åt arbetsledaren. Idag skulle vårt badrum nämligen vara färdigt. Det var det tredje datumet de givit oss, det första var i början av november, sen sa de före jul och sen den 12.1. Men det bara drar ut på tiden. ÄNNU! Det konstiga är att det verkar vara vissa utvalda invånare som lider mest. För firman har också gjort en del arbeten nästan inom utsatt tid.
Sen tänker jag att jag egentligen inte skall klaga när det finns så många som lever i så mycket sämre förhållanden än vi. Men att lyssna på tystnaden av ogjort arbete tar verkligen kål på mig. Gårdagens jogalugn räckte inte till för idag. Men gårdagen började också bättre, då vaknade jag klockan sju av det ljuva ljudet av arbetande ester i mitt badrum. Som musik i mina öron. Att vattnet var avstängt hela dagen fixade sig också eftersom jag hade fyllt kannor med vatten och planerat att vara hela dagen borta hemifrån.
Det jag vet nu är att jag aldrig aldrig tänker köpa lägenhet i ett hus där de funderar på stambyte. Och hyr jag och det blir stambyte, då flyttar jag bort med detsamma. Fyra och en halv månad, kanske fem för ett arbete som skulle ta två månader är bara för mycket för mina nerver.