Senatstorget - en pärla i Helsingfors

I februari återvänder solen till vårt vardagsrum och jag sitter här och njuter av solstrålarna som värmer min högra kind (och bländar, men det är jag färdig att stå ut med, en stund i alla fall). Här hemma avslöjar solen hur det står till med städaktiviten i hushållet, men ute, ute förskönar solen allt.
När vi skramlade hem med spårvagnen från hälsostationen idag kunde jag inte låta bli att känna äkta nationalistisk stolthet inför två svenska pappor som klev in med sina barnvagnar vid Siljaterminalen. Hur jag än avundas svenskarna för att de har Stockholm så hade jag lust att säga åt papporna, ser ni det här, ser ni, när vi åkte förbi Salutorget och in på Senatstorget. Senatstorget var så vackert där i solstrålarnas skimmer, så vitt och oskuldsfullt och samtidigt så mäktigt och sublimt.
Jag slås ofta av att jag är priviligerad som får korsa Senatstorget var och varannan dag då jag går hem. För det är ett levande torg, trots att det är så rogivande och lugnt. Det fascinerar mig hur torget förändras vid olika klockslag och olika årstider. Om det har snöat, finns det alltid nåt att läsa på trapporna, nån har hunnit dit och lämna ett meddelande för stadsborna och turisterna att ta del av. I sommarvärmen sitter människorna på Domkyrkans trappor och ser ut på havet och njuter av stentrappornas värme mot rumpan. Klockorna ringer i klassisk och modern tappning. Turisterna vimlar. På natten skiner Domkyrkan upp spöklikt, så spöklikt att jag nästan inte visste om det var verklighet eller dröm som barn. Nu när jag spatserar hem om natten blir jag tagen av stillheten som ligger över torget. Över ett torg som sett så många historiska händelser, demonstrationer, tal och människomassor. Som barn fanns de bästa snöuppsamlingshögarna på Senatstorget. De skulle bestigas varje vinter. Och dit skall mina barn nu och klättra och smutsa ner sina kläder medan japanerna och ryssarna står med sina kameror och zoomar oh blixtrar. Ibland blir barnen fotograferade då de står och matar lejonen som vaktar Alexander II. För sådant är torget, öppet för alla och envar, gammal och ung.